Bloggar just nu på annat håll.
Jag bloggar inte på denna blogg just nu men mina aktuella twitterflöden är länkade hit. Däremot bloggar jag på Vänsterpartiet Uppsalas blogg som du kan hitta här.
Intersektionaliteten – En klassdriven fråga?
I söndags hölls seminarier i Uppsala i samband med Internationella kvinnodagen, som ju är idag. Det var en härlig dag med mycket inspiration från starka kvinnor och jag fick en positiv energi efteråt i kroppen. Vänsterpartiet ordnade ett seminarie med Ellen Belmore om Vithetsnormers roll i samhällsekonomin. Det var viktiga frågor som väcktes på seminariet. Vithetsnormen handlar om synen på vita som hänger kvar i vårt samhälle som underliggande struktur efter den historiska imperalismen.
Att det finns olika sorts förtryck är intressant. Ett begrepp som beskriver detta är intersektionalitet som betyder att det finns olika former av förtryck i vår kultur som kommer till uttryck på olika sätt. Med detta uttryck menas att alla former av förtryck ska ses parallellt men att det finns strukturer som är gemensamma. Jag tror dock att frågan om resursfördelning är grundläggande. Den som har mer resurser har ett övertag över den med mindre resurser och jag tror det är drivande i maktbalansen. Som Ellen själv sa när jag pratade lite med henne efteråt, alla sorts förtryck grundar sig på egenintressen och maktintressen.
Problematiken uppstår från personer som skapar en särställning genom att använda sig av en hierarkisk indelning av människor men behovet av detta uppstår i en mer hierarkisk tillvaro. Omvärlden blir mer hierarkisk när de ekonomiska klyftorna ökar. Personligen så har jag uppfattat att detta problem blivit mer påtagligt i Sverige. Det är bara att titta på skolorna där trycket på att köpa märkeskläder har blivit så högt att många bli mobbade i skolan om de inte har märkeskläder. Tidigare så var Sverige planare när det gäller hierarkier. Den individualistiska världsbild som nu råder bidrar till att späda på detta. Detta har förvärrats mycket på grund av att inkomstskillnaderna har ökat. Vilket också bidragit till att rasismen har ökat. Tyvärr så har kulturen i media också gått i den riktningen.
Att stärka kvinnors och alla människors lika rätt och värde går hand i hand som jag ser det med att skapa ett jämlikare samhälle när det gäller resursfördelningen. Det är samtidigt viktigt att arbeta med redskap för att motverka alla former av förtryck parallellt som man arbetar för en jämnare fördelning av resurserna.
I slutändan skulle vi kanske bli mer harmoniska och mer respektfulla mot varandra om vi hade lite mer av det kollektiva sättet att se på ägodelar som många nomader och naturfolk hade.
Det passar ju jättebra att den manifestation som äger rum idag på initiativ av Ung Vänster med Vänsterpartiet och en rad andra organisationer på Stora torget i dag 17-19, heter Klyftorna har ökat! Nu får det vara nog! För ett jämställt samhälle.
Varning för gammaldags män!
Idag svarar jag och Niclas Malmberg, MP, på Peter Egardt, Landshövdingen´s replik, på vår tidigare debattartikel. Se länk här. I papperstidningen missades det dock att vi var två undertecknande på repliken. Vi har även fått medhåll från en företagare som också tycker att Landshövdingen är omodern i sitt tänkande se länk här. Du kan läsa Peter Egardts svar på vår debattartikel här och vår ursprungliga artikel här.
Detta är en fråga som borde ha stöd över parti och blockgränser. Jag tror att det finns vissa konfliktfrågor mellan höger och vänster som måste tas för vad de är. Men dessa frågor om hållbar utveckling har gått så långt att det kommer att ofrånkomligen gälla alla. Ingen kan leva kvar i gamla fossildrivna strukturer hur länge som helst. Verkligheten kommer att komma i kapp med skyhöga priser på olja och en klimatpolitik som nödtvunget måste växa fram om vi ska ha förutsättningar att fortleva som civilisation. I samband med denna omställning borde vi komma till rätta med frågor som arbetsrätt, fattigdom och en rättvis resursfördelning och vi har alla möjligheter att göra det. Det vore det mest civiliserade sättet att planera ett samhälle på och det är som jag ser det en del av lösningen på klimat och miljökrisen, förutom nya klimatbra tekniska lösningar. Detta kanske inte en man som Egardt går med på. Det är sorgligt men det är inte det värsta. Att äldre gammaldags män som sitter på maktpositioner ska fortsätta att driva oss i fördärvet för att de inte kan tänka nytt är värre och det ska vi inte tillåta.
Läs också det tidigare inlägget, ”Ska medelålders vita män hålla oss alla i gisslan”
”det handlar om mat och pengar”
Revolutionerna i mellanöstern drivs av mat och pengar inte bara demokratisträvan. Det märks till exempel genom att stora demonstrationer pågår i Irak som redan är en demokrati. Det är mycket framdrivet av höga livsmedelspriser till följd av livsmedelsspekulation. Våra egna pensionspengar är delaktiga i sådan spekulation. Det behövs regleringar. Det har tidigare diskuterats i FN och det är dags att man gör något åt det.
Det är också ett tecken på vad som kommer ske när klimatförändringen kommer slå ut ännu fler skördar än vad som slås ut idag pga av torka och översvämningar. Något som vi måste hitta sätt att motverka genom en mer jämlik resursfördelning och buffrande system för utsatta länder som drabbas av våra utsläpp historiskt.
Läs Johan Ehrenbergs inlägg kring detta ämne, i Dagens ETC dagens.etc.se/analys/revolutionen-hotar
Matpriserna och livsmedelsspekulationen
I många länder ser vi höjda matpriser. Revolutionen i mellanösterns länder beror mycket på höjda matpriser, förutom på bristande demokrati, fri- och rättigheter och ojämlik resursfördelning.
Investerare investerar och spekulerar nu i jordbruksmark i hela världen. Detta bla. för att det är omöjligt att gå i konkurs med den typen av investeringar i jordbruksmark. Resultatet av denna spekulation har enligt FN´s jordbruksprogram, FAO blivit att livsmedelspriserna har höjts med 32 procent mellan juni och december i fjol.
Jordbruksproduktionen måste öka för att möta befolkningen som ökar i världen, men ett problem är att ett fåtal företag köper upp jordbruksmark på småbönders bekostnad. Investerarna kommer från USA och några Europeiska länder, Kina, Indien samt också några investerare från Persiska viken. De investerar tex. i Afrika, Australien, Centralasien och Östeuropa.
Förra gången det var livsmedelskris som satte igång i början på 2000-talet spekulerades det i råvaror. Organisationen Grain rapporterade 2008 då livsmedelskrisen var ett faktum för riskerna med spekulationen. Länder som var beroende av import kunde inte längre garantera en säker livsmedelsförsörjning.
Det har blivit ett stort tryck på jordbruksmark. Det finns länder som har överutnyttjat sina vattentillgångar för att odla på export. Fler länder började när resurserna i det egna landet inte räckte till investera i jord utomlands och skickade hem grödor. Detta orsakar också att många länder blir utsatta för ”land grabbing” markrofferi. Småbönderna förlorar när jordbruksmark tas i anspråk, i sk markrofferi. På vissa platser har det lett till stora förändringar för många människor. På Madagaskar blev det en revolution som störtade regeringen. Efter att kontrakt slutits som tog mark ifrån många småjordbruk, denna var som i Egypten en följd av flera missförhållanden i landet.
Spekulation måste förhindras och lagstiftning borde bildas för att hindra att det sker. Investeringarna i livsmedel och spekulationen påverkar markrofferi. Denna koncentrering av ägande gynnar ett monokulturjordburk och exportinriktat jordbruk som bidrar till livsmedelskrisen. Det börjar påminna om ett globalt monopol på jordbruksmark.
Man behöver garantier för att det kommer folket till del i det land som företagen gör investeringar i. Det har börjat talas om en uppförandekod för hur man ska gå tillväga. Men regeringarna i flera länder har inte visat någon öppenhet och de ser många gånger inte till det bästa för medborgarna i landet. De stora jordbruksföretagen gör som de vill. I landet Etiopien var det många som köpte land och grödorna som odlades exporteras istället för att bli till livsmedel befolkningen.
Regeringen går företagen till mötes utan hänsyn till boende i områdena som de skänker bort. I Etiopien så är människor fattiga trots att man odlar mat som skulle kunna räcka till att mätta alla som bor i landet. Men de som odlar upp marken är utländska företag. Många av de afrikanska länderna fastnar i ett exportberoende av varor som väst vill ha utan att kunna prioritera det som befolkningen i länderna har stora behov av. När de säljer grödorna i Etiopien är priserna högre, de som betalar dyrt bland annat är hjälporganisationer som köper upp maten.
Bönderna som förlorar sin mark får istället jobb på stora plantager men till dåliga villkor. De får inte det de blir lovade i lön och har inte några rättigheter. Det är en mycket stor andel som tidigare var självförsörjande och som kunde överleva själva på de som de odlade. De bidrog till biologisk mångfald och hade en livsmedelssäkerhet som de själva kunde styra över. Det finns många projekt som visar att de också genom att odla diversifierat kan få en hög skörd och en högre säkerhet att få ut några grödor om inte flera av grödorna går bra.
Priserna kommer bli svårare att förutsäga i och med klimatförändringarna och detta kan orsaka problem när de blir väldigt beroende av det som de exporterar.
De lokala fiskare och jordbrukare som brukar i mindre skala som producerar maten i världen kan försörja världens befolkning om de får stöd. Det är en viktig åtgärd för att också kunna få till en mer lokal produktion och samtidigt en del i att kunna lösa klimatproblemen.
läs också www.hemmetsvan.se/ om livsemedelsspekulationen
och Jens Holms blogg med ett inlägg om den förra livsmedelskrisen 2008.
Ett steg framåt för miljövänlig upphandling?
Centerpartiet har i sin affischkampanj inför valet ett budskap att de inte vänder kappan efter vinden.
Upphandling av mjölk i Landstinget sker nu från Skåne och den politiker som har genomfört detta är Rolf Edlund (C) vice ordförande i kostnämnden i Landstinget. Nu skriver han i UNT att de vill ha mer lokalt producerad mat. Men varför upphandlar man då från skåne?
Centerpartiet har i Uppsala kommunfullmäktige tillsammans med de borgerliga röstat igenom en upphandlingsstrategi helt utan miljö och etiska krav. Det som ska väga tyngst är priset. Likadant har skett i Stockholm. Samtidigt skriver de i sitt valmanifest att man vill arbeta med lokal upphandling. Jag besökte gårdar tillsammans med LRF och bönderna sa då att upphandling från offentlig sektor skulle gynna de lokala bönderna mycket. Stärka deras arbete för en bra standard och ett bra djurskydd. Nu upphandlar kommunerna istället billigt kött utomlands ifrån där djurskyddet inte är lika bra. Svaret från centerpartiska riksdagskandidater var tyst det enda de ville tala om var jordbruksministerns prat om Sverige som matland. Ett tag efter det studiebesöket hos LRF hör jag hur centern istället vill backa på det Svenska djurskyddet genom att de som kontrollerar djurskyddet ska vara mer ostyrda i sin kontroll. De ska gå lite mer på känn.. vilket öppnar för ett sämre djurskydd. Istället för att stödja den lokala produktionen genom offentligt upphandling i större skala är de beredda att sänka djurskyddet. Detta går tyvärr också i linje med det som den borgerliga regeringen har gjort genom nedläggningen av djurskyddsmyndigheten. När ansvaret för övervakningen av djurskyddet flyttade från kommunerna till länsstyrelserna fick inte länsstyrelserna tillräckliga resurser. Regeringen har också avskaffat de avgifter djurskyddsinspektörerna tidigare kunde ta ut för inspektionerna, vilket ytterligare har underminerat ekonomin. Tillsammans innebär detta antalet djurskyddsinspektörer sjunkit och antalet kontroller har nästan halverats jämfört med år 2006. Regeringen har sänkt anslagen för alternativ till djurförsök och tillåter fortsatt att grisar kastreras utan bedövning.
Det är konstigt att centerpartiet gör så många saker som säger emot varandra. Det verkar som om de på ett mycket uppenbart sätt vänder kappan efter vinden. Detta är allvarligt då demokratin hotas av politker som inte står för vad de säger. Ska vi komma nån vart är det framåt vi måste gå när det gäller lokal upphandling, och inte bara säga det utan vara beredda att betala för det och det kostar lite mer.